Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Julius Wecksell - Svenskan och finskan - Finska vikens klippor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenskan.
Fäll din lans som min jag fäller — bådas udd är af demant.
Så de gåfvos oss att strida för hvad evigt är och sant.
Finland ge vi samma kärlek och förevigas i den —
och ju mer vi däråt offra, blomma vi dess högre än.
FINSKA VIKENS KLIPPOR.
Vi segla bränning och död förbi
på fräsande, snöhvit våg,
och stormen dansar så vild och fri
i skeppets tackel och tåg.
Vi fara fram emot Finlands kust.
snart skåda tjusta vi den,
hvart hjärta slår utaf längtans lust,
hvart öga blixtrar igen.
Se klippan där! det är finsk granit,
där skymta än fler också;
de stå så mörka i bränning hvit
förutan en torfva på;
och dystra skåda de nu som sist,
som när jag ser dem igen,
och dyster är deras saga visst;
säg, vill du höra på den?
När Väinämöinen ur vågens glans
bjöd Finland stiga en gång
med silfverfloder och björkars krans
i solljus, blommor och sång;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
