Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Julius Wecksell - Dvärgens hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dvärgens Hämnd
DVÄRGENS HÄMND.
Det ståndar en dvärg i bergets natt.
Han hamrar och smider på guldets skatt,
det glöder, det hvitnar på gnistrande häll.
Han hånler och sjunger med röst så gäll:
Från sol och värme och blommor och träd
oss mänskorna drifvit i bergen ned.
Vi hata den stolta, den roflystna ätt,
vi hafva ett tärande gift dem beredt.
Vi smida i fjällen det flammande guld,
som mänskan fördärfvar och störtar i skuld.
Vi hafva i vilda, stupande schakt
försåtligt skymtande ned det lagt.
Vi ge det en glans så underbar,
som mänskans hjärta allsmäktigt drar,
hon störtar efter dess granna glöd
från sol och himmel till natt och död.
Det fäller svärdet ur hjältens hand,
det bryter ed och förråder land,
förgiftar kärlekens rosenband
och skapar stöld vid Guds altarrand.
Det dödar oskuld i tärnans barm
och gör sen själen på tro så arm.
Det bräcker ynglingens glada mod
och sprider is i hans varma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
