Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Laureatus - Dianas bad - Vårt bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vänner, se godt kalas!
Sträckta i gräset
tömma vi våra glas,
läppjande kräset.
Blodet i stäfjad brand
flammar i låga,
när du med gifmild hånd
ökar min plåga.
Sist från din läpp jag får
suga desserten,
plockande — skål! — gutår! —
frestande bären.
Djupt i min arma själ
sötman jag känner,
sötman, som gör mig träl,
sötman, som bränner.
Stora Diana, du
drottning för dagen,
se, du har gjort mig nu
rubbad och slagen!
Allt hvad min hjärna vet,
är att gudinnan
aldrig i evighet
viker för kvinnan.
* * *-
VÅRT BRÖLLOP.
Vårt bröllop, det stod en sommardag
vid älfven med bruna vågen.
Blå sländorna flögo i korta slag,
du satt i en ekstock, bredvid dig satt jag,
och mellan oss guden med bågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
