Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Laureatus - Vårt bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla guden, som mest är blind,
såg nu hvad vi båda ville,
han kysste dig lustigt på hår och på kind,
han log som en sol och flög som en vind
för att reda vårt bröllopsgille.
Det stod på holmen, dit ekan dref
vid strömkarlens bröllopspsalmer
bland bugande vass och prasslande säf
med solskensglitter på spindelväf
och svajande rörtofspalmer.
Vi hälsades höfviskt af vide och al,
och göken, den listiga gästen,
den ringde tillsammans i skogens sal,
där myggen stod färdig till bröllopsbal
och en gran var den väntande prästen.
Vi föllo på knä. En tufva det var
den blomsterstickade pallen.
En alm var din mor, en lind var din far,
som tärnor och marskalkar, par om par,
fungerade björken och tallen.
Och så blef du min i lust, i lust,
välsignelsen läste en lärka,
vår bröllopsmiddag var skogarnas must,
vårt vin gaf ett rodnande smultron, som just
vid din fot du råkade märka.
En talltrast stämde sin första fiol,
en bofink rörde sin andra,
då lyfte du lätt på din bröllopskjol
till vår polonäs öfver ängsviol,
till vår polonäs med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
