Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Kapten Tärnberg - En julotta i barkbrödets Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Skall du låta oss frysa ihjäl också?”
I detsamma faller dörren igen. Anna vänder sig till
barnen, mättar den minste och tar sedan en skål halffull
med mjölk ur skåpet, lägger det svarta barkbrödet dit för
att blötas, och med de glupande barnen, som ej smakat en
bit föda på ett dygn, omkring sig, reder hon till fest för
dem. Medan kalaset pågår kommer Antti in ånyo, släpande
med sig sina skidor. Han kan ej låta bli att kasta en
förstulen och lysten blick på trakteringen, stryker sig med
afvighanden om munnen och sväljer när det vattnar sig där.
Sedan tänder han en pärta och sätter sig i den fallande
vinterskymningen vid spiseln för att reparera skidorna. Hans
hustru ser tyst på hans åtgörande, det kommer ett mildare
drag i hennes ansikte och hon säger vänd halft ifrån honom:
”Skulle du inte få åka med häst från Pusula? — Alltid
finns det någon där, som har julbestyr i kyrkbyn.”
”Inte bryr jag mig om deras hästar, när jag kan
gå själf.”
”Men det är sex mil till kyrkan och du har inte ätit
ett ordentligt mål på en vecka ...”
”Alltid har jag så mycket kraft, som behöfs för att
glida några mil på goda skidor.”
”Men det möter uppförsbackar, och så skall du bära
mjölsäcken hem på återvägen–––––”
Det kommer intet svar, inte ens ett grumsande. Anna
tycker sig ha varnat och rådt sin man nog, lägger barnen
till ro, tager fram sin spinnrock och börjar tänja ut sin
eviga tråd, hvilken på hela hösten icke tagit någon ände.
Spinnrocken surrar, pärtorna spraka då och då, brinna ut
och ersättas med nya. Icke ett ord bytes. Anna förebrår
sig tyst att ha tilltalat sin man för häftigt, ty när allt kom
omkring var han ju inte orsaken till deras nöd. Hon
försöker pressa fram några försonande ord. men de fastna
henne i strupen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
