- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
303

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Kapten Tärnberg - En julotta i barkbrödets Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att blidka Gud för det hon arbetar på en sådan
högtids-kväll. Utan arbete kan hon icke hålla ut att vänta. Men
hennes tankar flyga likväl bittra och ångestfulla kring Antti
och deras skilsmässa under half ovänskap i går. Hon vrider
sina händer i tyst ånger och ger sig själf skulden för att Antti
fryser ihjäl i skogen. Då det lider mot midnatt beger hon
sig ut, går ett stycke från stugan för att icke väcka barnen
och ropar ut i mörkret helt sakta med en gäll röst full af
ångest, i det hon blygs för sig själf:

”Antti, Antti! — Kommer du inte än?”

. . . ”kommer inte än!” ger ekot från talldungen hånfullt
till svar.

Hon står därute tills hon börjar frysa, går sedan med
nedböjdt hufvud in igen och faller i gråt. Hennes samvete
förblöder, och tårarna lätta henne icke. Hon kväfs af suckar
och jämrar sig half högt: ”Herre, du min mäktige Gud, som
är god och vis, hvarför lät du mig jaga min man ut i
vinternatten, — hvarför, hvarför? Det hade varit bättre, om han
stannat hemma, så hade vi fått dö tillsammans! ...”

Den äldsta flickan vaknar vid hennes klagan och smyger
sig förvånad fram till modern. När hon ser henne gråta,
börja hennes tårar också rinna. Men modern sluter häftigt
den sjuåriga flickan till sig, fuktar hennes hår och kinder
med sin stora sorgs tårar och vaggar henne häftigt af och
an klagande oafbrutet:

”Nu ha vi ingenting annat att vänta än döden . . . och
måtte den komma snart!”

”Döden? Hvad är det för slag?” frågar flickan.

I stället för att svara, bär modern sitt stora barn till
sin bädd, böjer sitt hufvud och sitt hjärta inför den
allsmäk-dge och ber länge och brinnande för sin man, för sina barn,
för sig själf... för hela den syndiga världen. *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free