Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så åt sin bitterhet, så att han nästan afundades kadetterna
deras uniformer och själfkänsla, fast det var långt under hans
värdighet. Och han fann på intet medel att höja sig till den
framstående ställning, som egentligen tillkom honom.
Snölandskapen drogo förbi hans syn med sin strimma mörk skog
i fonden, det ena efter det andra. Hästen gnodde i väg uppför
backe och utför backe, fimmelstängerna rasslade, bjällran på
seldonen höll takt till farten med nyckfulla, små ljud i
backarna, men på slät väg med ett jämnt och starkt klingande,
som väckte eko, när det bar in i grofskogen eller en
bergsbrant råkade finnas i närheten. Den med Karl nästan
jämnårige Valkola-Matti tuggade sin tobak alldeles fullvuxet och
med vanans likgiltighet samt ägde en skicklighet, fullt ut så
stor som hans egen fars, att sända sin bruna saliv famnslångt
bort i snödrifvan vid vägkanten. Han var afundsvärd, trots
sin fåkunnighet, han hade långt större oberoende än Karl,
och dennes öfverlägsenhet gent emot honom aftog med
kvadraten på afståndet från lärdomsstaden.
Bäst Karl betraktade Matti på kusksätet, påminde han
sig en af sina studentbekanta i hemsocknen, en lång, trygg
och säker teolog, som skulle prästvigas med det snaraste.
Och så kom han ihåg hvilken karl denne varit redan som
gymnasist på samma klass, där Karl nu befann sig. Det var
ju som nyss blifven gymnasist han en sommar hållit sin
första predikan på själfva predikstolen i kyrkan där hemma.
Tänk, en själasörjare, en folkets lärare redan då, medan
Karl. . .! En tanke flög blixtsnabbt genom hans hjärna och
kom honom att draga ett andetag af lättnad. Hvarför kunde
inte han själf göra detsamma? Teologen var ju visst äldre
den tiden än Karl var nu, men Karl var lika långt kommen i
kunskaper som han. Ett par år mer eller mindre gjorde föga
till saken, endast man hade den sanna manliga öfvertygelsen
om att kunna sprida kunskap om den Högste. Karls
öfver-tygelse blef plötsligen så manlig och stor. att han nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
