- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
314

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s». **. . i.msi~ ** *» .**i ah. ** ■ **

utförligt både om isens styrka och vägens riktning. Matti
såg igen betänksam ut, men Karls ifver ökades. Deras resa
hade likafullt blifvit uppskjuten till morgondagen, om det
icke händelsevis till gästgifveriet anländt ett par forkarlar,
hvilka just nu gjort den färden öfver isarne, som ingaf dem
sådana betänkligheter. Då vädjade Karl till Mattis stolthet
och tapperhet, och dennes motstånd brast efter en kort
förklaring, hvari han inför gästgifvaren gjorde sig oansvarig
för följderna. Hästen togs ur stallet och spändes för, de
drucko sina glas i botten, och gästgifvaren önskade dem
lycka på färden. Matti brummade ännu litet för syns skull,
men gaf slutligen hästen den afgörande snärten, och så
gledo de i väg.

Om en stund lämnade de landsvägen till höger, och
när de en gång kommit förbi vägskillnaden och farit in i
villande skogen längs den lilla bivägen, var vägen öfver isen
inslagen, och det lättade bådas sinnen att steget ändtligen
var taget. Karl bjöd Matti flaskan till en styrketår och stämde
upp en glad visa, som ekade mellan furorna i den stora
tystnaden, hvilken likasom kväfde ljudet af deras bjällra.

Inom kort foro de utför en brant sluttning, skogen
glesnade, och mellan stammar och grenar skymtade isens
hvita lakan som en vägg. De gledo utför sluttningen och
ner på isen i en inre vik. Månen hade ännu icke gått upp,
och i det märkvärdiga, ovissa och tindrande stjärnljuset såg
viken ut som en ofantlig fjärd, fördunstande i silfverskir mot
horisonten. Släden, som stött och huggit i backsluttningen,
löpte nu jämnt som öfver glas. Snön låg helt tunn i kristaller
på det glatta underlaget, ty det hade frusit först efter det stora
snöfallet. Karl tänkte på att taga fram sina skridskor, som
han hade med i kappsäcken, och visa Matti huru man satte
förbi en häst. Men så blef det vid blotta tanken, ty släden
var så varm och bekväm och färden så lätt, att han bara
njöt af den. Hästen hade just ingen annan ansträngning än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free