Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidgade sig, och öfver en oändlig, gråhvit slätt steg månen
upp med den ena kanten halfförtärd af nedanet. Det kändes
som skulle de begifvit sig ut i själfva världsrymden, så omätlig
och kall och öde låg Saima framför dem i det osäkra
half-ljuset. Karl ryste och glömde mustascherna för att göra en
blixtsnabb, astronomisk färd till världar, som lågo miljarder
mil från vår planet. Men världsalltets omätlighet kom honom
icke att glömma sin litenhet, och han måste snart med en
fråga till Matti förvissa sig om deras säkerhet:
”Kan Matti hålla hästen på vägen?”
”Här är den, alldeles under oss,” svarade han.
”Hvar då?”
Karl spejade förgäfves efter ett spår och lugnade sig
först efter en stund, när han såg tydliga märken af att en
häst passerat här förut. Det kändes så märkvärdigt trösterikt
att upptäcka de mörka lämningarna efter den, dragna ut i
en flera famnar lång, subbig linje. Vintergatan i all dess
renhet lockade honom till irrfärder först, sedan han märkt
den jordiska smutsen under sina fötter . . .
Midnatten var småningom förbi. Stjärnbilderna hade
långsamt svängt sig, och Karlavagnen hade rest sig upp på
tistelstången, så den stjälpt ut hvar och en, som vågat taga
plats där. Månen gick fram med stora, snabba skridt lågt
öfver synkretsen. Karls tankar fingo återigen fart,
under-hjälpta af tystnaden, enformigheten och den gnistrande
omätligheten ofvanför och omkring dem. Han började med att
betänka sin litenhet inför denna naturens storhet, men blef
icke riktigt varm af moralen däri. Han hade vid denna tid
ännu inga ohjälpliga sorger, som det kändes godt att göra
små genom jämförelsen med omätligheten och vissheten om
att han icke led ensam i denna värld af myriader världar.
Han hade ett sextonårigt, fåfängligt sinnelag med stor tro
på ungdomskärleken och dess allt besegrande, varma låga.
Och så tog han fatt på Salamis arbete att bygga en bro af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>