- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
321

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Äldsta syster kysste honom på munnen, men drog sig
helt förvånad tillbaka.

”Kors i alla dar! Jag tror du fått mustascher, Karl!”

De andra systrarna trängdes kring släden för att få se
Karl och hans mustascher, och när han stigit ur, fann han
till sin outsägliga fröjd att hans rimfrostmustascher icke smulto
bort, utan läto fingrera och vrida sig så mycket han det
behagade. Han snöt sig utan att få dem i handen, och han
beredde sig för ett imponerande intåg i det gamla hemmet.
Pappa mötte honom i farstun, och Karl snurrade upp ett par
ansenliga knäfvelborrar för att kunna gifva honom
hälsningskyssen.

”De där rakar du bort i morgon dag — det passar sig
inte för skolpojkar,” sade pappa afkylande och kysste honom
leende. Han kallade dem icke ens mustascher, utan bara
”de där”!

Karl glömde dock hans ovänlighet så godt som genast,
ty i tamburen såg han farbror Ramsenius och Anna, hvilka
voro på besök i kväll. Farbror klappade Karl leende på
axeln och välkomnade honom, men Anna drog sig blygt
tillbaka i skumrasket, och Karl kunde omöjligt se hvad hon
tänkte om honom och hans mustascher. Det där skumrasket,
som dolde henne, föreföll honom mycket märkvärdigt, och
han fick en helt liten misstanke att han bara drömde
alltsammans, då det plösligen hördes ett buller och dån, som
skulle hela huset störtat ihop. Golfvet gaf vika under Karl,
det hördes ett brus som af vatten, och han förlorade alla sina
kära ur sikte med detsamma.

Nästa sekund hörde han Mattis röst och kände en hand,
som ruskade sig i pälskragen:

”Fort upp! Skynda på, så att släden inte sjunker!”

Karl såg sig yrvaken omkring och fattade icke hvad som
händt, innan han strax framför släden såg en mörk kropp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free