Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som arbetade i en vak. Bakom honom stod Matti på isen
och ruskade sin herre i kragen.
”Här ä’ vi nu i sjön,” berättade Matti kort hela
sammanhanget.
I ett nu var Karl på benen och drog ofrivilligt pälsen af
sig för att vara ledigare i sina rörelser.
”Släpp inte pälsen i vattnet,” ropade Matti, ”vi behöfva
nog våra kläder torra i natt!”
Matti stod bakom släden och höll i den af alla krafter
för att hindra den att glida ner i vaken efter hästen. Karl
var också ur släden inom ett ögonblick och tog i med att
hjälpa Matti.
”Håll i släden så länge, så skall jag göra lös
fimmel-stängerna,” kommenderade Matti.
Karl grep i af alla krafter och hade stor möda att hålla
medarnas bakre ända uppe på isen. Karl förstod snart Mattis
manöver och gillade den fullkomligt. Nu kunde de lätt draga
släden upp på isen igen, när bara dess främre hälft befann
sig i vattnet. Sedan skulle de se till hvad de kunde göra åt
hästen. Det var tur att de icke åkt in med släde och allt,
ty då hade räddningen blifvit långt svårare.
Om en stund hade Matti lyckats lossa fimmelstängerna,
och med ett raskt ryck fingo de släden uppå isen. I en stor,
svart vak af omkring två famnars längd låg hästen och pustade
och arbetade för att hålla sig uppe. Så snart de hade släden
räddad, gick Matti försiktigt fram till vaken nära hästens
hufvud, stampade på isen för att försäkra sig om den höll
och närmade sig sedan för att hjälpa sin raska valack, där
den låg och frustade helt muntert i det iskalla vattnet, alldeles
som om den tagit ett vanligt sommarbad.
Karl ville hjälpa, men Matti ropade till honom att icke
komma för nära iskanten. Det hade han rätt i, det tjänade
ingenting till att falla in och bli genomvåt. Natten var kall nog
annars. Karl hade kommit från inåkningen med sin ena fot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
