- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
324

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mindre sinne för djurens språk än Karl, eller att han tyckte
att hästkurer borde användas för hästar, alltnog han sökte
fram sin piska, hojtade ett par hjärtlösa tag, tog hästen igen
i betslet och gaf honom en svidande och hård pisksläng.
Det förtviflade djuret formligen stegrade sig i vaken, gjorde
en sista, stor kraftansträngning och reste sig med mera än
halfva sin svarta kropp upp på iskanten.

”Se så, ja! Upp med dig, ditt förbannade kräk!” skrek
Matti.

Det förbannade kräket högg framhofvarnas järnskor i
isen och drog sig långsamt upp.

”Se så, ja! Det går ju!” uppmuntrade Matti.

Då gaf isen till ett klagande ljud, bågnade långsamt under
hästens hofvar och gaf vika för trycket. I ett nu räddade Matti
och Karl sig på den fasta iskanten, men hästen sjönk tillbaka
i sin förstorade vak utan ett ljud och utan en frustning,
likasom besluten att hellre öfverlämna sig åt det kalla vattnet
än att fördraga flera piskslängar och hårda tillmålen.

”Se, nu är han där igen,” sade Matti. ”Och där blir
han väl också,” tillade han utan en skiftning i tonfallet.

”Vi måste söka hjälp,” sade Karl.

4.

Nu först såg Karl sig omkring. Det var icke långt till
land, och han frågade Matti huru de hittat in i ett så smalt
sund, där det säkert gick ström.

”Ja nå — när hästen förde oss . . .” svarade han.
”Går då vägen här?”

”Kan jag veta det mera än ni?”

”Har du kört vilse då?”

”Vi måtte väl ha gjort det, efter jag ingen väg ser.”
”Du har sofvit — hva?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free