Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matti haft med sig, och hämtade sig småningom efter det
en och en half timme långa, kalla badet.
”Huru har ni kunnat hålla lifvet i honom så länge?”
frågade man Karl.
”Jag har druckit brorskål med honom i vaken,” sade
han och visade den tömda flaskan.
”Ähä!” grinade Matti och gned sin häst, så svetten
stod honom i pannan oaktadt kölden, — ”ähä! — Är det
kanske inte bra att lära hästar svälja brännvin? För det kan
den här hästen förut. Han har, ser ni, varit med på flera
marknader och bytt ägare mer än en gång, och då får man
lof att styfva upp häststackarn med en sup, så han inte
hänger öronen, ser ni! Men det var ju skada på den fina
konjaken, nog hade ju vanligt brännvin varit bra nog . . .”
När de hållit på och gnidit hästen, tills de blifvit trötta,
tog Matti fäliarna af honom och öfvertalade honom i vackra
ordalag att resa sig upp. Han gjorde ett par styfva försök
och förblef liggande. Då togo karlarna i honom, hade honom
att sitta först och sköto honom sedan upp på benen från
den sittande ställningen. Och märkvärdigt nog, benen höllo.
så styfva de än voro. Matti ledde honom omkring på isen
under smekande tilltal och spände honom slutligen för
släden. Försiktigt uppsökande den starka isen längs
stränderna, kommo de fram till gården, där Matti funnit karlarna.
Där sattes hästen in i stallet, och Matti gned honom, tills
det blef ljus dag, medan Karl sträckte ut sig i gårdens
främ-mankammare och upptog sina afbrutna drömmar.
#
De kommo hem ungefär samtidigt som de skulle gjort,
ifall de tagit den längre omvägen längs landsvägen.
När de åkte in i tallskogen, tio minuters väg från gården,
frågade Karl Matti, om han tyckte det var värdt att de alls
omtalade hela sitt äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
