Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationellt färgad omsmältning. — Slutligen blef den franska
klassiciteten tongifvande vid försöken att skapa en hjältedikt
med ämne ur svenska historien (Gustaviader af Brander
och Ol. Celsius, Karoliader af fru Nordenflycht och G. F.
Gyllenborg); här var Voltaires ”Henriade” det stora
exemplet.
I formen förblef Voltaire alltjämt en korrekt akademiker,
och det föll honom icke in att opponera mot lagstiftaren
Boileau, i hvars ”Art poétique” det franska poetiska
förståndet visat sin sundhet och sin begränsning. Men bakom
formens glatthet sjödo de nya idéerna, ”upplysningens”,
dess hat mot de gamla sociala formerna och religiösa
dogmerna, dess sträfvan för frihet och människovärde, dess
kamp mot ofördragsamhet och ståndsfördomar. Där lågo
också frön till hätsk religionsfientlighet och till jordbunden
materialism. Från århundradets midt spredos idéerna genom
den stora, från Paris utgifna Encyklopedien, där litterära
kritiker som Diderot och naturvetenskapsmän som d’Alembert
medverkade.
Vid sitt besök i Paris 1739 fick Dalin en försmak af
denna nya riktning, särdeles krasst representerad af den
holsteinske ministern, svensken C. G. Cederhielm; en
poetisk brefväxling dem emellan är i detta afseende lärorik.
Några år senare gjorde ”upplysningen” sitt intåg i det
svenska hofvet genom Lovisa Ulrika, hvilken utbildats och
alltjämt utbildade sig till en Voltaires lärjunge — hon var
ju också syster till Fredrik II af Preussen.
Emellertid är det litterära inflytandet från utlandet under
frihetstiden långt ifrån ensidigt franskt. Åtskilligt kom från
England. Frankrike själf hade hämtat mycket därifrån. Den
engelska empirismen var en väsentlig förutsättning för den
franska upplysningsfilosofien, liksom Englands fria politiska
utveckling för de nya liberala statsteorierna på kontinenten. På
det ena som på det andra området var John Locke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
