- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
13

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Frihetstidens första fjorton år — till slutet af år 1732,
då Argus började utkomma — visa på det hela samma
utseende, hvad vitterheten beträffar, som de närmast
föregående årtiondena: tillfällighetskväden och uppbyggelsepoem
utgöra fortfarande den stora massan af vittra produkter;
därbredvid höres en eller annan visa antingen i gammaldags
svensk ton eller på en ny chansonmelodi, och slutligen röjas
enstaka ansatser till modern, elegantare didaktik, satir,
fabeldiktning etc. Fru Brenner är nu (på 1720-talet) den mest
berömda vitterlekaren af den äldre generationen, en typisk
allvarlig didaktiker i styf moralisk rustning med ett drag
af lärdom, som är utmärkande för hela senrenässansens
konst, men också hos en kvinna mera ovanligt och därför
ej minst af henne själf ofta framhållet. Som äktlyriker med
blid känslighet gör sig Jakob Frese bekant, annars äfven
han mest verksam på tillfällighets- och uppbyggelsediktningens
områden. Där framträda vidare i bred omständlighet
Lohman samt de nyss omtalade Hallman, Kolmodin och
Hiortzberg, vidare Olof Carelius, Dan. Tiselius och en
massa andra mindre rimmare. Alla dessa sist nämnda voro
— egendomligt nog — församlingsherdar i kyrkans tjänst,
och på grund af deras antal, delvis också på grund af deras
betydelse, har jag en gång kallat denna öfvergångstid i vår
vitterhet för ”kyrkoherdarnas period”.

Mest framstående bland dem voro Kolmodin och Lohman.
Kolmodin är, efter Spegel och Svedberg, 1700-talets
förnämste andlige diktare, för öfrigt i sina tillfällighetskväden
ej sällan mäktig af en välgörande humor. Carl Johan
Lohman
, af hvilken tre poem här meddelas, hade icke kommit
med i Carlssons samling — måhända på grund af en fejd
med Dalin, som han nyss förut utkämpat (i anledning af
Dalins anfall på ”ståndet i kappa och krage” i en s. k.
fabel om Egennyttigheten). I sina många tillfällighetsdikter
är Lohman för tidens smak typisk, men han höjer sig genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:52:42 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/3/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free