- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
17

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hittills varit mera rent idyllisk eller idyllisk-elegisk, blir hos
Dalin ofta satirisk (efter La Fontaine, t. ex. ”pastoralen” n:r
31), stundom med ett litet vemod på botten af skämtet (t. ex.
”eklogen” n:r 20). Naiviteten är försvunnen; det tunga
karolinska allvaret har redan här alldeles lämnat plats för
rokokons gratiösa, stundom koketta eller frivola skämt.

I sin mest genomförda satir, ”Aprilverk öfver vår härliga
tid” (med uppslag från Voltaire), behandlar han, såsom så
ofta i sina prosakåserier, ”petit-maîtren”, fåfängan och
modedårskapen hos man som kvinna.

Dalins lyra kan emellertid icke alldeles frånkännas allvar
och djup. Hans längtan till den ”stilla lefnadens” ro från
stora världens buller klingar åtminstone ibland äkta och varm.
En eller annan dikt tyckes skvallra om ett kärlekskval, som
den galante, hofvets många skönheter uppvaktande skalden
icke har så lätt att jaga bort. Ett verkligt natursinne talar
ur några sånger. Och slutligen kan man icke frånkänna Dalin
en viss känsla för folkvisans ton (jfr. t. ex. n:r 9), icke
blott balladens yttre form, som han annars ofta — och
synnerligen virtuosmässigt — i skämtsam stil använder.

”En lusteld vid Lovisas tron” var Dalins sångmö tvifvelsutan
— såsom Franzén sjöng —, fastän icke blott det. Den
öfvervägande massan af hans hela litterära bagage utgöres
af tillfällighetsdikter, afsedda för vissa förnäma kretsar. En
otalig mängd smådikter, ej sällan fyndiga och kvicka,
härstammar särskildt från hans vistelse på hofvet under
1750-talets förra del samt äfven 1760-talets första år (ett par
prof nedan, n:r 46—48). Han skämtar själf öfver att
sångmön aldrig lämnade honom i fred utan lockade honom ut,
då ”på några dar i hundra skrudar hon kläder sig och
sväfvar kring” och gör besök i hvarje slott liksom i hvarje
stuga (n:r 49).

En tillfällighetsdikt är egentligen ”Svenska friheten”,
som utgafs i anledning af Ulrika Eleonoras död. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:52:42 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/3/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free