Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Emot dem, som falskeligen inbilla sig vara Poeter
När han sin Filis vill uppvakta med en visa,
då finnas ord ej nog, dess värde rätt att prisa;
från lilja, ros, rubin han prakt och fägring stjäl,
hvarmed hon prydas skall, dock lika med hvad skäl.
Ett skeland’ öga nämns demant, en sol, en stjärna;
hon kallas Nordens prål, en himmel släktand’ tärna,
en Venus, gudabild, kyskhetens dyra skatt,
fast utom brudesäng hon haft mång rosam natt.
Ett under af förstånd, naturens mästerstycke,
ett mönster för sitt kön, den sanna dygdens smycke,
ja, många hundra mer af slika sköna namn
jag kund’ förr räkna opp än alla föra fram.
Hur mången oförskylldt nu nådig fröken skälles!
Hur mången ej af sot, men läkedomar fälles!
Hur mången prydd med horn, af männer uti stan,
som uti Svealand man finner tall och gran!
Snart skalden klagesång med Eko ynkligt gnäller,
snart talar han med berg, trä, skogar, lundar, källor;
fast magra mun och tand sin tjänst som vanligt gör,
han dock med hälsam kropp i alla visor dör.
Men hvad förtjänar den, med goda seder skämtar
och ur ett brännvinsglas så rim som infall hämtar,
hvarmed ölvisan skrifs (dock utan vett och smak;
hon är som diktarn led och luktar af tobak)?
Dock aldrig skulle jag därpå det ringsta tala,
om den ej sjunga lärt sig nöja vill att gala,
om den sig kände själf visst’ blifva vid sin drift
samt endast visor skref ell’ brud- och grafveskrift.
Nationallitteratur. 3.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
