Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$r=— ■ -■==$
Samuel von Triewald
Men allt mitt tålamod måst’ jag då nästan glömma,
när med oskuren fjä’r en sådan vill berömma
vår stora Carols namn och hvad hans arm har gjort —
då drifver harmen själf min tröga penna fort.
lin Alexanders bild bör en Apelles måla.
Augusti ros kan ej en bönhas’ penna tåla:
man till en hjältes pris så snart ej versar gör,
som han ur mark och fält sin starka fiend’ kör.
Den röst, som svagt förmår på nedrig pipa tåta,
kan ej med likt behag på hög trompeta låta;
när seger sjungas skall, när stora under ses,
blir skarpste pennan slög, den bästa rösten hes.
Men hvem kan räkna upp den stora narreskara,
som för de rimma ord sig mena skalder vara?
De uti detta fall mer versar ha förgjort
än, Carol, för ditt namn man Saxar falla sport.
Jag vill ej lasta dem, att de dig sökt berömma,
därom bland Sveriges barn finns allas hjärtan ömma.
Ja, man väl en och ann, fast sällan, finna plär,
den namnet af en skald med rätt och värdigt bär.
Ty får man af Rudeen välskrifven lofdikt skåda,
så syns han endast värd ditt pris för jorden båda;
du stor kung, han poet — så svårt att döma står,
om han mer ros af dig ell’ du af honom får.
Jag måste hos mig själf ock samma driften röna.
när jag så ofta hör, hur du vet falskhet löna;
din ovän flykten tar och hisnar för ditt svärd,
och dig af segerns hand frisk lager blir förärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
