Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då nu ens värde plär afvägas på gullvikt,
man efter pungens tyngd förtjänsten endast skattar,
med vrång, med spefull min åt dygd och bokvett skrattar
samt med än större skäl åt all poetisk dikt.
Ty den visst mycket svårt sitt hårda öde tvingar,
som andra ej, till hofs, än lärdomsgåfvor bringar.
Ty svär jag nu också, Minerva, vid din drift,
att framgent aldrig mer halftorra lagrar plocka,
men hellre mig för den med nedrigt sinne bocka,
som tror hvar boklig konst för med sig doldt förgift,
den af all vetenskap intresseräkning lärt
och slugt sin granne först, sen kronan att bedraga.
Då får dess frustumö jag väl till hustru taga,
ty sådant brukadt gods för allting hålles värdt.
Då kan på intet sätt min lycka oviss blifva:
din gunst kan blotta ord, men hennes heder gifva.
3.
Jag ger dig rätt, Apollo, fan,
med alla dina lagerblan
och alla nymfer på Parnassen!
Hvad båtar dig att dyrka väl,
när man därvid måst’ hungra hjäl?
Din konst den fyller aldrig kassen.
Uppå ditt berg, det så bekant,
man aldrig någon grufva fant.
De skaldemör, som det mig tycker,
om de had’ haft en brudeskatt,
had’ dem en man väl tagit fatt;
men nu dem åldrig mödom trycker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
