Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Till Iris
Månn ej det rätt kalladt bli
svårt och tröttsamt tokeri?
Så undre ingen mer, om sådan dårskap våller,
att dumma mops hvar skald för narr och toker håller;
dock som han själf ej rim och verser skrifva vet,
står ock den satsen fast: Hvar tok är ej poet.
5. TILL IRIS,
SOFVANDE EFTER MIDDAGEN.
Hvad ser jag? Midt på dan tör du så djärft dig våga,
o sömn, du dödens bror! de ögon sluta till,
som i mitt hjärta tändt en outsläcklig låga,
och utur hvilka jag nu lisa hämta vill.
Skall ljufva hvilan din mig nu den glädjen röfva,
som, när hon vaken är, jag endast njuta kan!
Du bör med bättre rätt så mången annan söfva,
som tar din vallmosaft med tack och glädje an.
Söf den sig af och till i tomma sängen kastar,
där hon ej någon ro för mycken kärlek har;
söf in den lystna frun, som, vaken, hungrig fastar,
när gubben ostörd sömn vid hennes sida tar.
Hur mången plär i dig ej bästa lisan finna,
som i en flyktig dröm förnöjd och lycklig är!
För deras ögon bör ditt täcke aldrig svinna,
som vakne känna måst sorg, motgång och besvär.
Dock sen vår ljufva sol omsider skridit neder.
då med en ljuflig ro om Iris lägra dig.
Men nu vik hastigt bort! Fly härifrån! jag beder.
Som natten är din lott. låt dagen bli för mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
