Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”God dag, min sköna, min lilla!
Kom, sitt på det gröna så liten en stund,
jag vill med dig tala af hjärtans grund;
jag vet du upptar det ej illa.
Herdinna, jag känner ett ondt i mitt bröst,
som svider, men är mig ett nöje;
dess ängslan skänker mig glädje och tröst,
dess tårar ä’ bättre än löje.
Jag ville du kände det lika som jag,
den svedan gåfve dig tusen behag.
Ja, kärlek ditt hjärta nu böje!”
”Men säg mig, du herde,” sad’ flickan, ”välan,
hvad månde det onda väl heta?”
”Jo, kärlek heter det,” svarade han.
Hon sad’: ”Det var artigt att veta.
Det namnet är vackert. Men säg mig än mer:
hur gör man, hvad är det man känner och ser,
när plågan sig låter uppreta?”
”Jo, skönsta herdinna, bland fruktan och hot
har hjärtat mång tusende lekar.
Allt konungars nöje är ej däremot
mer än som en nässla mot ekar:
man glömmer sig själfver, vet ej hvad man gör,
och när man sin trängtan ställer sig för,
båd guld och höghet man nekar.
I hjärnan uppstiger en trängande luft,
som uti ett ögnablick villar
försiktighet, vishet och vett och förnuft:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
