Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ %
Olof von Dalin
22.
”Jag svär,” sad’ Malin, ”vid min hy
och vid den eld, som plär mig bry,
att Pär den enda gossen är,
som jag skall hålla kär.
Han är i dans så snäll och vig,
han kan så artigt buga sig:
en sådan karl bör endast äga mig.”
Strax såg hon Mårtens hurtighet,
som hatten rätt uppsätta vet
och som med nya eder kan
ta ljud från hundra man.
”Stor sak,” sad’ hon, ”i Pär och fler!
En bättre karl bör älskas mer:
med hull och hår jag mig åt Mårten ger.”
Strax fick vår Malin Nisse se,
som kommer folk så snart att le:
med gyckleri af tusen slag
han roar femton lag.
”Stor sak,” sad’ hon, ”i Mårtens tro!
Nej, Nisse blir min enda ro,
all lust och kärlek skall nu hos oss bo.”
Strax fick hon se en annan buss
—det var herr Johan, klädd på stuss, —
hans stolta min, hans granna rock,
hans hår och fagra lock.
”Stor sak,” sad’ hon, ”i Nisse nu!
Jag vill väl bli herr Johans fru —
Dock nej, jag vet en karl så käck som sju.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
