Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och således är en mänskas rätta plikt,
som är och blir af högsta vikt,
att odla upp sin själs förmåga
och sanning i naturen efterfråga.
Ju mera jag den tankans styrka ser,
ju mera oro mig densamma äfven ger.
Ty, kära Criton, om ej flera
i tiden göra rätt och godt
än de, som nyttja väl den tankekraft de fått
och genom odling den formera,
så är den minsta del af mänskosläktet god.
Ty huru mången har väl lägenhet och mod
okunnighetens moln och dimmor genomtränga,
när lättja, vanans tvång, ett blindt uppfostringssätt
och dumhet, som vill städs ha rätt,
uet dyra sanningsmålet stänga?
"Ja," svarar du, "hvem har väl sagt,
att myckenheten klok och dygdig varit?
Ej världen blitt i villo bragt
om hvar en ljuset sett och sanning efterfarit."
Så är det ödets fel? Men nej, vi finna väl
vi alla fått af himlen lika mycke.
Att odla upp vårt pund han gifvit grund och skäl.
Men månge göra prof, och någre mästerstycke;
den största del i fänadsartad frid
den plikten aldrig kännes vid.
Törhända ock de äro mera sälla.
Ty, Criton, månn ej kunskap är en källa,
hvars åder, huru ren och klar,
likväl båd sött och bittert vatten har?
Och hvem bör mera lycklig skattas:
den törsten släcker med begär
eir den, som aidrig törstig är,
den, som med omsorg får, elT den ej något fattas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>