Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
—- ’ " ’
Hedvig Charlotta Nordenflycht
t5
den enda stråle för mitt hopp.
Om midnattstid man nyttjar gärna
ett sken af nattens matta stjärna,
tills morgonsolen rinner opp.
Naturen om din höghet talar,
förnuftet klart din allmakt ser;
men den mitt hjärta ej hugsvalar,
förundran, häpnad han mig ger.
Uti ett haf jag börjar simma:
jag ser de stolta skeppen glimma,
en ljuflig hamn, en präktig strand.
Hvad är, att jag det härligt kallar,
om storm och våg mig öfversvallar
och aldrig jag kan hinna land?
När himlens här ditt lof förtäljer,
jag prisar en omätlig kraft.
Men jorden dock med grymhet sväljer
de barn hon i sitt sköte haft.
Dem intet värn mot faran bärgar;
ett grufligt ögnablick förhärjar
de usle lif till tusental.
Är ingen hjälp i nöd förordnad?
Är mänskolif ej i din vårdnad?
Mitt lof förbyts i suck och kval.
Ett lamm på späda gräset betar,
i blomman smakar skaparns nåd;
men hungern än ett vilddjur retar
och än ett mänskligt öfverdåd.
Det världens bild i korthet gifver:
där offras allt åt lystnans ifver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
