Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ode
den svaga är den starkas rof.
Ett släkte syns det andra öda,
ett djur det andra djuret föda,
och rån och våld vid hvart behof.
Ej något andas i naturen,
som för sig själf ej ömhet har.
Den första drift i kreaturen,
från den all åtrå början drar.
Men denna drift, som hjärtat böjer,
i tiden ingen rätt förnöjer
och jorden ingen lycklig bär.
Allt stämmer hop att oro föda,
allt under solen är ju möda,
och bästa släktet uslast är.
Du hand, som velat världen ställa
i sådan ordning, sådan prakt,
hvi blefvo ej dess åbor sälla?
Ack, feltes ömhet, feltes makt?
Hvi skall vårt lif en blanning vara
af ljus och mörker, lugn och fara,
af sant och falskt, af ondt och godt?
En mänska efter nöjet famlar,
men skalet blott med oro samlar,
hvars tomhet röjs, när hon det fått.
Om hon blef skapt så svag och ringa,
att mera ljus ej vardt dess del,
hvi skola lustar henne tvinga,
hvi får hon lida af sitt fel?
Hvi har hon makt att kunna synda,
till sin och andras ofärd skynda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>