Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tf
–––-■,.., , i.. tø
Hkdvig Charlotta Nordenflycht
Ack, sälla enslighet, till dig är vägen lätt!
Jag skall då snart i dig mitt ödes hårdhet glömma
och mig i skogens skygd, i bergens grottor gömma
iör smickran och förakt, för nåd och oförrätt.
Hvad för en gudahamn var det mitt Öga såg?
Hvem är, som nalkas mig med harpa och med båga,
mig sluter i sin famn och med sin kyska låga
ingjuter kraft och lif uti min kalla håg?
Det skaldeguden är. Han till min hydda går.
Hans rika. ljusa hår omkring hans axlar hänger;
den eld, som ur hans blick och högblå ögon tränger,
i tankan tänder ljus och öfver hjärtat rår.
Han talar, och min själ blir tjust af denna röst:
"Du skall min kärlek bli, men dig för hopen dölja.
Gack, skynda till ditt lugn! Min ömhet skall dig följa."
Han flyr, men lämnar kvar sin styrka i mitt bröst.
Så klandra ej min smak, att jag från mänskor flyr!
Jag söker sinnets lugn, där det kan lättast vinnas.
Det enda, som mig än uti min stillhet bryr,
är, att jag mänskor minns och att mig mänskor minnas.
21. LUGNET.
Långt från den storm, som världen skakar,
i Lugnet* jag min hydda fäst.
Med glädjen, som mitt hjärta smakar,
naturen fägnar där sin gäst.
* Så kallades den lilla landtgård, som fru Nordenflycht utvalt till sin
fristad och hvarest hon äfven slöt sin lefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
