- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
185

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fragment af en Heroid

ti

0=

att denna ädla kraft snart saknar sin förmåga.

Så länge har hon valt emellan lif och död,
att dödens kalla hand blott stillar hjärtats nöd.

De plågor och de straff, som hämnden bruka plägar
emot den mörka hop. som trampa lastens vägar,
ej svara mot de kval, som Hildur lidit har,
sen ömsom hon ett mål för dygd och kärlek var.

Då hjärtat skärs och slits af pilen, som det sårar,
försvinner hennes lif emellan eld och tårar.

För längtan, tviflan. hopp ett rof dess sinne är,
och på sin bleka kropp hon dödens märke bär.

Det är för Adils skull, som Hildur detta lider,
den Hildur, som man sagt bepryder våra tider,
som väcker fägnad opp, hvar gång hon harpan rör,
det är för Adils skull den ömma Hildur dör.

Ack, ömhet! var det du, som Adils uppsyn gjorde
och satt i den en kraft, hvarmed han segra borde?
Förståndets starka eld och oskulds lugna frid
här ömsom röja sig uti en stilla strid.

När denna rara glans ur ögat börjar stråla,
hvad hjärta är väl till, som kan dess intryck tåla?

Mitt, af det ömma slag, till sin magnet blef fördt,
som trängt till själen in och alla känslor rört.

Så länge blodet drifs och tankan lifvar sinnet,
försvinner ej den stund, den dyra stund, ur minnet,
då Adil första gång sitt hjärta täckte opp,
då från hans läppar först det ordet kärlek lopp.
Förtjusad, häpen, stum, jag såg mitt öde vackla,
som räckte mig på nytt den släckta nöjets fackla.

Mitt hjärta sökte köld, min tunga sökte ord,
men ack! förställnings larv är ej för Hildur gjord:
jag sade utan konst, att jag en himmel funnit . . .

Min Adil, blir man kall för hvad man lätt har vunnit?
Det är väl hopens smak; men den jag fått till vän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free