Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här blir min graf . . . Men, ack! jag ryser,
om Zefis glöms, när jag förglömmer mig.
Dess bild en del utaf mitt väsen blifvit.
Du hårda död, när du mitt fängsel rifvit,
förstör allt hvad jag själf i tiden varit har,
men lämna det af mig, som Zefis’ tanka var.
Farväl, I täcka fält, farväl, 1 gröna lunder!
Du hulda jord, som ofta blödigt såg,
hur mina knän på dig för Zefis’ fötter låg,
tag mot hvad återstår af mina sista stunder,
göm dessa tårar i ditt sköt!
Törhända de en gång min Zefis’ fötter väta.
Ack, tänk om en af dem i någon blomma flöt,
den Zefis kunde sen i sina lockar fläta!
Du täcka bloss, som med ditt bleka sken,
försilfrar denna park, förtjusar dessa nätter,
om Zefis trampar mina ben.
när hon vid källans brädd sig efter vanan sätter,
glöm ej att då dess skugga måla af,
på det min sorgsna hamn, som sväfvar här allena,
med hennes kunde sig förena
och jag en himmel finna i min graf.
Du västanväder, när du andas
och leker kring om Zefis’ famn.
låt mina suckar med dig blandas,
och sorla stundom fram mitt namn!
Och du, du sista suck, som drifs från bröstet ut,
om dig en pust så lyckligt kunde föra,
att du hann fram till Zefis’ öra,
så hviska om mitt kval, min kärlek och mitt slut!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
