Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff. ■ -“oge-«.- 1 ■ ....- ■
Gustaf Filip Creutz
Jag ser en fyravingad skara
som himlabågens färgor bär,
sig med de blyga blommor para.
När ena blomstret sugadt är,
en fjäril strax ett annat söker
och så sitt korta lif föröker
med ett lycksaligt tidsfördrif.
Hur ymnigt tiden för oss räckte,
om vårt bekymmersamma släkte
drog sådan nytta af sitt lif!
En mänska bör den tid förgäta,
som lifvets korta ro betar,
men blott dess längd med stunder mäta,
då hon en ljuflig känsla har.
Hvad minsta oro kunde föda,
hon borde i sitt minne döda
och glömma ända till dess namn.
Men ack! hon mot naturen stretar
och sig en värld af plågor letar
midt i lycksalighetens famn.
Men nya syner ögat gläda:
förvillad i en löfrik park,
där mina fötter ljufligt träda
på en med blomster bäddad mark,
jag ledes i förtjusta dalar,
där träden öppna sig i salar
och strax därefter skockas fram.
Jag ser en spräcklig skugga darra:
hvartenda träd syns ljuset narra
att leka nedanför dess stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
