Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudasaga
Här ingen statsslug dåre säger,
att dygd är blott ett talesätt,
och uti samma viktskål väger
guld, samvet, titlar, mänskorätt;
här hörs ej mänskligheten kvida
och fåfängt sina suckar sprida,
när storhet henne flyktig gör;
ty askans barn i dessa trakter
ej skapa sig till gudamakter,
och mask ej maskar krossa tör.
Men solen himlen öfvergifver,
de tysta skuggor skrida fram.
Med ljuflig vanmakt herden drifver
i svala skjulen sina lamm.
Ren samlas aftonrodnans skänker;
den friska pärledaggen stänker
på örtren en förnyad saft.
Ren sömnen på dess tunga vingar
i lätta drömmar återbringar
de nöjen jag om dagen haft.
3. GUDASAGA.
Minerva sad’ en gång: ”Hör, Venus! du bör veta,
jag tål ej, att din son så mycket själfsvåld får.
Det blir ett bortskämdt barn. Jag hör det ryktet går,
att han som oftast stjäl och hjärtetjuf får heta.
Fy! tänk, min hjärtans du, hvad vore det för skam,
hur tycker du det skulle låta,
att en så gammal släkt en skamfläck alstrat fram?”
Vid dessa ord begynte Venus gråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
