Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlekens nöje och kval
strax kallar Astrild in till sig.
”Din stygga unge, jag skall lära dig
att inte min förmaning lyda!”
Sen hon har bannats bra, som gumman gärna gör,
och vederkvickt den lilla fröken,
hon ändtlig sig till minnes för,
att barnen rädas mest för spöken.
”Ha! ha! min goda pilt, man får väl råd med dig:
så snart du fått ett hjärta snatta,
skall Ledsnad dig i sina armar fatta.”
Det dröjde icke långt, förrän hon viste sig.
Hon är, som hvar och en väl vet,
en led, en hiskelig tomtinna,
så stygg, att gammalt folk sig äfven skrämda finna.
Vid denna fula syn vår Astrild skrek och grät.
Han sprang, men fåfängt sig i alla gömmor döljde,
ty trollet honom så i hamn och häl förföljde,
att han så när af hjärtsprång blifvit död,
om han ej fått till hjälp två vingar i sin nöd,
hvarmed han något försprång vinner.
Aminta, klaga ej, att han så flyktig är:
den stackarn stjäl ännu och ständigt fruktan bär,
att spöket ej på honom hinner.
4. KÄRLEKENS NÖJE OCH KVAL.
Ack! om kärlek sälla gjorde
alla dem dess välde sporde,
kärlek alla tider borde
blifva ömma hjärtans gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
