Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atis och Camilla
5. ATIS OCH CAMILLA.
SKALDEDIKT I FEM SÅNGER.
Första sången.
Jag sjunger om den eld, som plågar och förnöjer,
då han sin första makt i unga hjärtan röjer.
Du ömhet, gudakraft, som världens vällust gör,
kom, lifva upp min vers och mina sinnen rör!
I de arkadska fält, långt från de stolta städer,
där nöjet säljes bort för ärelystnans väder;
uti en ljuflig trakt, dit oskuld lyckan drar,
där glädje, frid och lugn ses fästa henne kvar;
där strömmar kröka sig i blomsterrika dalar;
där allt af kärlek rörs och allt om kärlek talar:
i denna sälla bygd Camilla lifvet njöt.
Hon född och uppfödd var i menlöshetens sköt.
Vår sol, som i sitt lopp naturens fägring målar,
har aldrig förr så skönt fått råka med dess strålar.
Behagligheten själf dess hela teckning drog.
Uti sitt gudaverk en vällust himlen tog,
och dygden ville själf Camillas skapnad söka,
att mera älskad bli och få sin dyrkan öka.
Hon till Dianas tjänst från födseln offrad var,
och i sin lugna själ hon hennes lagar bar.
Uti gudinnans lund hon lifvets vår förnötte
och i en lycklig frid dess rena rökverk skötte.
Den unga Doris där dess vän och sällskap var.
Du ljufva vänskap, du, som själar sammandrar,
som dessa unga bröst med oskulds band förenar,
de hjärtan, som du rör, du helgar och du renar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
