- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
213

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fl ––––––––––––––==-=^.r-

Atis och Camilla

När Atis detta sagt, han bort med trängseln följer
och från Camilla rycks, som sig i templet döljer.
Dianas lund af folk och offer uppfylld är,
och vädret deras bön upp till gudinnan bär.

Sin oro Atis vill bland allmän fröjd förvilla;
till himlen ögat lyfts och tankan till Camilla.

Den suck, som pustas fram, ej till gudinnan hör:
hon all hans vördnad har, men hon ej hjärtat rör.
Han ändtlig, full af nit, till hennes altar träder.
”Diana!” ropar han, ”som fält och lundar gläder,
som fredar skogens lugn och jägarpilen styr,
hos dig har kyskhet skygd, och oskuld till dig flyr.
Jag dig en fånge för, som dina parker härjat;
jag skogens vilda kung i mina nät har snärjat.

Min hand, som offret för, har all sin oskuld kvar,
ty blott med villdjurs blod jag jorden färgat har.
jag i min djärfhet blott en enda bön vill våga:
gör att mitt hjärta blir så lyckligt som min båga!”

Knappt lyktas dessa ord, förrn solen blir betäckt,
en dimma stiger upp och hopen blir förskräckt.

På himlen synas moln som svarta berg sig flocka
och med ett häftigt sus sig öfver templet skocka.
Snart brista deras sköt och floder strömma ner.

De täta almars skjul en fåfäng tillflykt ger;
ty deras slagna löf med forsens brusning följa,
hvars hvirflar löpa fram och hela lunden skölja.
Den klara altareld, som fram ur röken bröt
och genom öppna hvalf till himlen vågvis flöt,
nu kastas hastigt ned och sig mot jorden släcker;
kring lunden askan sprids och alla offren täcker.

Ur mörkret går en röst, som ropar: ”Atis, hör!

En annan gud än jag ditt hjärtas lycka gör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free