Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl––––––—.... ’tø
Gustaf Filip Creutz
Uti ditt bröst likväl en hemlig oro rår : —
du ser jag ville dö, att spara dig en tår!
Hvad är det då för ondt, som plågar min Camilla?
Kan ej din Atis få densamma oron stilla?
Kan någon tviflan än i själen vara kvar?
Nej, gudamakten själf, som hjärtat skapat har,
som med ett enda ord naturen kan förstöra,
han oförmögen är min eld till intet göra.
Jag känner jag förgås den stund han ökar sig.
Camilla, får jag tro, att du så älskar mig?”
Camillas hela själ vid denna frågan bäfvar,
men allt hvad Atis sagt för hennes tanka sväfvar.
Hans kärlek och hans tal, som utan konster är;
den sanning och det ljus hans rena uppsyn bär;
hans suck, hans ömma röst. som in i själen sårar,
hans ungdom, hans behag, hans fruktan och hans tårar:
allt i Camillas bröst en våldsam verkan gör.
Hon kan ej stå emot den makt, som henne för.
Dess blyga ögnakast sig ned till jorden sänka.
Hon ändtlig ropar ut, hvad hjärtat knappt törs tänka:
"Gudinna, hvilkens lag jag i mitt hjärta bär,
jag saknar all din hjälp, din nymf förlorad är!
Jag kan ej mer än dö, om mig din hämnd förföljer;
jag tusen gånger dör, om jag min kärlek döljer.
Min Atis, jag dig nu för sista gången ser.
Farväl! Jag älskar dig! Begär ej veta mer."
”Nej, grymma," svarar han, "du aldrig kärlek kände!
Du endast i mitt bröst en afgrundslåga tände.
Du flyr ifrån min syn, då du mig lycklig ser;
du tror du älskar mig, och du mig döden ger."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
