Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fördes till de rum, där dygden hvilar sig.
’Min Atis,’ tänkte jag, ’här bör jag finna dig.’
Men fåfängt var mitt hopp; de elyseiska parker
mig syntes utom dig blott torra ödemarker.
Min vålnad ökte ej de sälla dödas tal.
som i en evig frid förglömma lifvets kval.
Jag ensam med min sorg i glädjens hemvist stridde.
och fast ett himlaljus en allmän klarhet spridde,
så kringgafs dock mitt rum utaf en töcknig sky,
och för min sorgsna hamn sågs alla skuggor fly.
Förskräckt jag sökte mig för gudars åsyn gömma;
jag drack af glömskans flod. men kunde dig ej glömma:
din målning segerfull blef kvar uti mitt bröst.
Till slut man ropar mig. jag känner Atis’ röst.
En hastig hvälfning sker, allt som en dunst försvinner;
strax öppnar sig min syn, och det är dig jag finner.
Min Atis, du är här kan något felas mig?
De elyseiska fält jag åter ser med dig.
Men hvilken hastig natt sitt mörker kring oss hvälfver!
Ack. öfvergif mig ej, ty bergets grundval skälfver!”
Knappt lyktas dessa ord, när från de klara fält.
där dundrets gud sin tron vid världens polar ställt,
en blidkad gudamakt sig ned till jorden sänkte,
som bars uppå en sky, där tusen stjärnor blänkte.
Kring detta ljusblå moln en strålig mantel flöt.
som mot vår dunkla jord safirens färgor bröt.
1 luftens vida fält sågs nordens flammor simma
och med ett sakta sus i tusen skiften strimma.
Det var Diana själf, som uppenbarad blef.
Strax till Tartarens djup hon mörkret återdref.
Gudomlighetens eld i hennes ögon lyste;
uti sitt kyska sköt hon nåd och styrka hyste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
