Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
%
Gustaf Filip Creutz
Naturen häpen blef vid denna gudasyn.
De ålderstegna trän, som tränga genom skyn,
af vördnad böjde sig ned till de låga dalar.
Allt uti tysthet sönk. Diana ändtlig talar.
"Camilla,” säger hon, "jag all din oskuld ser,
och himlen är till freds, han dig åt Atis ger.
Din låga är så ren, att hon naturen hedrar.
Att älska är en drift, som hjärtat ej förnedrar;
jag känner ingen dygd, som onaturlig är.
Men som min stränga lag ett evigt tvång begär,
så lämnar jag dig fri, där Astrilds rökverk brinner."
Så snart hon detta sagt, hon uti skyn försvinner.
Strax denna lund förbyts: ett präktigt fält man ser;
de tjocka granars hvalf i jorden sjunker ner;
det mörka berget syns uti en rök försvinna
och kärleksgudens tron uti dess rum upprinna.
Midt i en myrtenskog han redan upphöjd är,
och blomstrens anda dit den glada guden bär.
Han far ur Atis’ sköt i famnen på Camilla.
"Sen himlen,” ropar han, ”er låga velat gilla,
båd kärlek och natur er tar i sitt försvar,
bad kärlek och natur ert hjärta dyrkat har.
Jag helgar eder nu att offer åt mig bära;
er vällust är min tjänst, er sällhet är min ära.’
6. DAFNE.
Uti den ålder Dafne träder,
då nöjet öfverhanden tar,
då hopp och ungdom sinnet gläder,
då menlösheten än är kvar,
och intet fåfänghetens väder
dess späda hjärta uppblåst har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
