Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Jag tillber dig, och du mig mördar,
ack, grymma, tål du att jag dör?”
Vid dessa ord Alexis bäfvar,
ty uti Dafnes ögnakast
än ömhet, än förtviflan sväivar;
hans djärfhet dämpas med en hast.
Han är för öm att intet höra
en röst, som alla hjärtan rör,
han är för lycklig att förstöra
en oskuld, som hans sallhet gör.
Och midt i sina känslors yra,
af lågor och begär förtärd,
han lär att sina sinnen styra,
att älska och bli Dafne värd.
Ren hennes uppsyn honom bådar,
att hans belöning är tillreds;
han där en dubbel vällust skådar:
hon älskar och hon är tillfreds.
Hon ej en menlös låga gömmer,
men rodnar och gudomligt ler,
när hon en kyss åt honom ger,
som själfva dygden ej fördömer
och kärlek utaf henne ber.
Alexis himlens vällust njuter,
när han den sköna munnen rör,
han Dafne uti famnen sluter
och uppå hennes läppar dör.
Man endast några suckar hör;
de följas af den ljufva tystnad,
som dränker hjärtat i sin lystnad
och själens största sällhet gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
