- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
251

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

&



Ur Ungdomens Försvar

Men är vår ungdom värd, att hennes rätt förfäktas?
Knappt lämnas hon sig själf, än hon på fädren släktas.
Hvad skam! Man yngling är och vet ej vara ung:
man skyndar alla sätt, som göra själen tung.

De fria sparters stad af annan ungdom blänkte,
där inga vanors tvång de första nöjen kränkte.
Utmed en konungs son gick borgarns lika
stor.-ett land var deras far, en frihet bådas mor.

Den skillnad okänd var, af födsel, namn och titlar,
som sårar fria bröst och dårens högmod kittlar.

En yngling hos en ung sin like fann igen,
en trogen fosterbror, en öm och älskad vän.

Ett heligare band har aldrig blifvit knutit,
ett mäktigare stöd har dygden aldrig njutit,
en tillsyn mera sträng och ljuflig på en gång.
ett bifall mera kärt, ett mera älskadt tvång.

Hvad gjorde man ej där, hvad ville man ej väga,
a ti vänskap värdig bli och svara mot dess låga!

För fosterlandets sak med dubbelt hjältemod
vid sidan af en vän man offrade sitt blod.

Förtjänsten var ej där att fräck och ordig vara:
den troddes mest om vett, som kortast kunde svara.
Man där naturens son, ej konstens docka såg.
ej någon inbilsk hög, men ock ej någon låg.

Den tidens ålderdom en yngling ej berömde,
som i sin bästa tid all tidens förmån glömde :
en ynglings hufvudbry var ansedt med förakt,
som vågat lägga band där ej naturen lagt.

Af dagens fackla lyst i ädla hjältelekar,
han skymdes ej af gräl, som kropp och sinne vekar.
En ungdom växte opp, som, gladlynt, rask och djärt.
ej smilig uppsyn tog. ej trälars låga värf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free