Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff —=——
Ur Världsföraktaren
Med dessa tankar fylld, han in i världen träder
och af en gyllne tid sig första veckan gläder.
Han sig i vänners famn med öppna armar ger;
af Platos sälla land han här en afbild ser:
i våra ämbetsmän han dyrkar Aristider;
Astrea bland oss bor att styra våra tider;
hos hvem som talar högt han vördar Gatos mod,
och Mälarn är förbytt i Pactols rika flod;
i minsta kämnärsrätt han ser Areopagen.
Men, stackars Lisidor, hur blef han ej bedragen,
när ytan borta var, som lekte för hans håg,
och i den bästa värld han idel dårar såg!
Vid hvarje last, han såg, sin sträfva röst han höjde,
och om han ändtlig teg, hans uppsyn honom röjde;
han sökte dåren upp, att truga’n att bli klok,
och ville ha sin värld så dygdig som sin bok.
På hofvet bragte han en ny och löjlig lära,
att smickran, lögn och fjäs är nedrig väg till ära.
På torget talte han om samvet, dygd och mod,
tre gamla götska ord, dem ingen mer förstod.
Men snart han varse blef, att man hans nit ej skötte,
och ofta för ett ord han med sin välfärd bötte.
Förtretad, rörd och matt, han all sin kyla mister
och med en billig harm i dessa orden brister:
”Hvar skall jag få ett rum, där jag må lefva fri
och af en galen värld ej känd och retad bli?
Där ingen trugar mig att matta infall höra
och för min ädla tid hos dårar räkning göra;
där ingen gata finns, som drar mig från min bok,
att se en präktig vagn, som för en lycklig tok;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
