Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
JtUL.
kanske jag skulle då, att följa deras spår,
en lättja öfverge, den man mig förebrår.
Det vore mödan värdt på ärans bana löpa,
sin frihet sälja bort, att sig en syssla köpa,
om, sen man vågat allt för land och fosterbygd,
ett enda vittne fanns, som visste skatta dygd.
Ack, skall jag se den dag, då ingen last mig sårar,
då jag af ömkan mer ej fäller några tårar,
då jag till allt förnuft har nesligt ryggen vändt
och rodnar för den dygd jag nu så högt bekänt?
Jag bäfvar, när jag ser hur hennes fall beredes.
Än är en yngling ren, när han i världen ledes,
men ändtlig oförmärkt han ändrar föresats;
än gynnar han ett fel, än ger ett annat plats,
än tror han ursäkt ha, än han af nöden tvingas,
och ändtlig, fel från fel, han in i lasten bringas.
Förrän han sansar sig, har han för mycket gjort,
han öfver gränsen gått, han måste fara fort.
I denna labyrint jag fruktar äran sakna,
men i mitt glada tjäll skall hon ånyo vakna.
Blott man från tullen är, man henne träffa får;
i ringa valmar klädd, hon nu vid plogen går.
Här ser jag ingen rang, men gamla världens heder,
ett obelefvadt folk, som äger goda seder,
som med sin grofva smak har all sin renhet kvar.
när ingen nalkas hit, den staden smittat har.
Här jordens trogna son ej jorden öfvergifver,
det fält han odlar opp hans herradöme blifver.
Naturen vid sitt bröst har honom närmast satt,
åt honom som sin kung hon ger en årlig skatt.
Här ingen lätting hörs på lönens ringhet klandra,
man är välgärningsman, man skänker lön åt andra.
18. — Nationallitteratur. 3.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
