Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hit allt sin tillflykt har, hit storma stad och land
att köpa sina lif af dessa åbors hånd.
Med ett så värdigt folk vill jag min lycka para;
sen man förlorat allt, får man sin egen vara.
Jag låter lyckans son till oket vara dömd;
att synas är hans tröst, och min: att vara glömd.
Jag vill i bondedräkt mitt forna öde dölja,
att få hans ljufva natt, om dagen honom följa,
ta del i hans besvär, att ock hans hälsa få,
och för att dygdig bli ej någon last förstå.
Vår unga Lisidor sitt afsked redan skref,
när sin förtrogna vän han hastigt varse blef.
Det var en världslig vis, som sökte se och lära
och kunde dårars fel med köld och styrka bära.
I hydda, i palats han lefde lika fri
och hade klädt i skämt en sund filosofi.
Af lifvets flyktighet han kunde nöjet draga
och ville med sitt vett ej reta, ej behaga.
Af stora världens sorl han ej i dvala föll,
men i en veklig tid sin stränga dygd behöll.
Han sökte med sin köld vår ynglings hetta svala.
”Ack, vakna,” ropar han, ”utur din tunga dvala!
Låt dina gåfvors ljus i dagen tränga fram
och icke skymmas bort af skolans mörka damm.
Du har ett öppet fält att dina dygder öfva,
mot lastens yra svärm bör du din styrka pröfva.
En enda oförsagd kan skrämma hennes här;
hon äger ej ett mod. som blott i dygden är.
Var säker på ditt vett, du segrar, om du vågar;
du dina plikter vet, blott du ditt hjärta frågar.
Låt dåren kvälja sig och klandra på sin lott!
Du har ju lycka nog, då du kan göra godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
