- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
275

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvi vill du ej din hand åt blinda mänskor läna?

Du börjar älska dem, om du dem börjar tjäna.

En svag och vanlig dygd är städs till ifver böjd,
men ömka lasten själf är filosofens höjd.

Än har du icke känt de mänskor du föraktar:
på världens skådeban den kloka dem betraktar.

Där blottar mänskan sig och röjer hvad hon är;
du känner dig ej själf, förrn du dig pröfvat där.

På denna samleplats syns alla lustar spela,
som rörelse och lif åt själens gåfvor dela.

På detta täflansfält fullkomnas mången dygd,
som matt och fåfäng låg i enslighetens skygd.

Fast stundom sorgespel din häpna syn förskräcka,
du flera ämnen ser, som billigt löje väcka,
ekvilibristers* fall, misslyckade försök,
bedragna dårars sorg och slott, som gå i rök.

Att äga ro af allt, af allt din kunskap öka,
bör du en tjänlig plats på världsteatern söka,
och för att döma rätt, hur skådespelet är,
ej se det långt ifrån och icke alltför när.

Då kan du säkra slut i alla ämnen fälla
och hvad person du gör med värde föreställa.”

”Ack, grymma,” svarar han, "du ändrar mitt beslut!
Mot vänskap och förstånd kan ingen härda ut.

Jag ur min tunga sömn med nya krafter vaknar
och finner ren med harm, att jag min galla saknar.

Min mörka ängslans natt tycks klarna upp igen,
och dagen ljuflig är, så snart jag ser en vän.

Men att jag vanans ok må tåligt kunna draga,
låt mig i enslighet mig stundom få beklaga,
i tankan se det tjäll, som all min önskan var,
och i en flyktig värld dess målning äga kvar.

* Namn, som gafs med åtlöje åt det tredje partiet, som ville upphäfva sig
emellan de tvenne andra, men efter några dagars fåfänga försök åter upphörde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free