Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon en älskad lag försvarar,
får hon en eld, som henne okänd var,
en egen kraft, som sig förklarar,
hvart hon sin öppna kosa tar.
En dygdig allmänhet, som stadgad frihet andas,
i täflan på dess fält hvartenda snille ser;
där är man redan stor, när man i hopen blandas,
hvart steg man högre går odödligheten ger.
Men i en allmän sinnesvilla,
när äran mer ej lifvar folkets själ,
den dygdig är, som lefver stilla,
och hjälte den, som ej är träl.
Hvad ifver mig förfört att ålderdomen lämna?
Vid tankan af min tid har stämman blifvit svag.
O frihet, fosterbygd! får man er mer ej nämna,
ha vi ej hjärtan mer att känna ert behag?
I första dygder, som vi märka
ifrån en tid, som vår förundran gjort!
Förutan er kan själen verka,
men aldrig verka något stort.
Uti de tidehvarf, som lyst af rena seder,
med dygder ärans ban man endast fylla trott;
nu skördas på dess fält en lös och flyktig heder,
och videt ränner opp, där lagrar långsamt grott.
Gån, svage! att ert offer bära
för lyckans fot och köpen, utan blygd,
med feghet en föraktad ära,
men vågen aldrig nämna dygd!
Hvi sker, att utan kraft sig våra snillen möda?
De känna ej den drift, som stora ämnen ge.
Allt går i glömskans natt hvad våra sekler föda,
när ålderdomens ljus sin forna klarhet te.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
