Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl ’ %
Olof Bergklint
Hur himlen vår menlöshet hägnar,
jag hvarken förstår eller ser.
Du ser hur i hafvet det regnar,
när jorden om dropparna ber.
Förgäfves den trefliga myra
upphäfver båd suckar och knot:
hon trampas af vandrarens fot,
när knottet får yra.
Den tomt, jag mig hunnit förvärfva,
lär aldrig då blifva bebyggd:
man kan sig med laster fördärfva,
men ej göra lycka med dygd.
Min oskuld, mitt vett och min möda
är endast ogångbara mynt;
den med denna samling begynt,
blir rik bland de döda.
Det ödet att gynnas och ratas
blott kommer af slump och natur.
Om lärkan af mänska vill matas,
så måste hon sjunga i bur.
För nöjet att kunna förtrycka
man skonar en krypande slaf,
förgyller hans tiggarestaf
och kallar det lycka.
För mig måtte världen få stoja
i kedjor af plågande prakt,
om endast en tarfvelig koja
mig gömde för nöd och förakt.
Jag hunnit i lifvet att lära
hvad sällhet och elände gör:
den dygd, som i uselhet dör,
ej lefver af ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
