- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
312

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag hör; men himlen vet af hvilken själ det går:
han, han allena vet hvad spis, hvad dryck jag får.

Jag tror på allt; hvad vill jag göra?

Jag ock bland mänskor valt och skrädt
och låtit nog förstå, hur man mig skulle vörda.

Hvar är min tomma rang, mitt herrskap och min rätt,
jag alla mänskors tunga börda!

Det minsta barn mig leder som det vill,
den minsta tjänst jag får som gåfva taga;
om alla gå förbi, om ingen ser mig till,
jag måste låta mig behaga.

Ack! att jag likväl haft och tror mig ha ännu
ett bröst, ett enda bröst, där jag mig kunde trygga!

Min från mig sletna hälft! hvar dväljs, hvar andas du,
som möjligt ej din tro kan rygga?

Ack! hvad jag lämnat har för ovärderligt kärt,
som, där det än är till, jag aldrig mer får skåda,
så skönt, så genom-godt, så ljuft, så älskansvärdt,
som har en evig rätt i detta bröst att råda!

Natur! jag glömmer allt, när jag min Chloe minns;
du äger ingen skatt, som där ej samlad finns:
din blomstring var dess hy, din himmel var dess öga;
hon såg mitt första kval, där flöt din rika dagg;
den mun, som gaf mig tröst, var ros förutan tagg;
hon räckte mig en hand, mer hvitt kan aldrig snöga.
Det var från denna hand jag konstens värde känt;
hur kan en mänsklig hand så när din egen härma?

Jag såg en målad värld på duken, som hon spänt,
där fattades ej mer än rörelse och värma.

Jag såg ett underverk af hennes fina nål,

Arachne visst därmed i kampen seger vunnit.

Jag såg ... jag synens namn fast mer ej höra tål,
om allt, hvad står att ses, med Chloes bild försvunnit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free