Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna vi i Lärda tidningar, som anmälde hans svenska
tolkningar.
Bellman är således, när han skrifver detta, en välartad
yngling, som ännu icke låtit drömmarna segla längre än de
hvita molnen i det blå öfver Maria kyrkogård, hvars mur
han såg från sitt fönster. Han står under Ennes’ vård, och
Ennes är det, som hälsar hans första öfversättning med en
lyckönskan:
Här har ert språkvett fått sin öfning,
men viljan mest sin dygdepröfning.
Ett rosenrödt skimmer i denna allvarliga atmosfär bilda
Tankar om flickors ostadighet, en satir där det icke längre
är fråga om några allmänt mänskliga lyten, utan om de mer
eller mindre lustiga småsynder, som äro förbundna med
kvinnan, med den del af vårt släkte, som speciellt intresserar
mannen, då han är ung och svärmisk och skrifver vers.
Bellman hade den 14 december 1757 blifvit antagen på
prof i riksbanken. Han hade en smula på egen hand börjat
sin vandring. Och resultatet förelåg i ofvannämnda
skaldestycke, som utkom i januari 1758.
”Jag måste ju lefva folkfatt som andra, när jag är mina
aderton år och fått galon på hatten,” resonera kamraterna,
och icke utan nyfikenhet vågar deras nye kollega sig in på
studiet af könet, som han kritiserar med en öfverlägsenhet, hvars
skärpa är icke så litet konstlad, och med ett förakt, hvars
oberörda kyla knappast döljer räfvens skälfvande åtrå efter
i ur och skur för hans inre syn städse flammande rönnbär.
Då han jämför den flitiga, uppoffrande makan af gamla
stammen med det lätta ting, som efterträdt henne, tänker
han säkert på modern. Och när han gisslar felen hos den
unga fjollan, som förnöter sin dag med skvaller och odygd,
behöfver han icke själf laga till färgerna — de finnas redan
i litteraturen, hos Dalin, i broschyrer och tidningar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/4/0009.html
