Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mera betydande var lille Carls mor, fru Katarina,
dotter af Mikael Hermonius, en gammaldags prelat,
bankofullmäktig och politiker och sträng mot väckelsepredikanterna.
Hos henne spåras åter en smula konstnärsgry. Hon är
musikalisk, med vacker röst, klär sig charmant, tjusar med
sin skönhet, fin och delikat i umgänget, präglad af en
bedårande grace. Strängt religiös, är hon mild, god, med en
öfverseende tolerans.
Allt detta får Carl i arf, speciellt konstnärslynnet och
en mjuk, efter stundens intryck formad karaktär. Allt
detta blir hos honom poet- och äfventyrshumör, något
oroligt, böljande, skiftande, en lättrördhet utan motståndskraft,
en viljesvaghet, som ibland har tycke af hållningslöshet,
en eftergifvenhet för hvarje, äfven minsta stämning, som
griper honom, — ty först och sist är han stämningsmänniska,
lika påverkad af en kristen psalm som af en hymn till Venus
eller Bacchus.
Från hemmet följde honom psalmen. Där ute, i den
värld, som blef hans, skulle tonerna af offerhymnen nå
honom, rikare och fullare ju äldre han blef. Och om han
än i Stockholm är ung och oerfaren, så torde han i
Uppsala, dit han beger sig hösten 1758, ha börjat vandringen
till de hedniska gudar, hvilka han snart kom att tjäna.
Hvad han läste — eller om han ens studerade — vid
akademien kan vara likgiltigt. Hans diktning ger oss
inga andra frukter af hans studier än parodiska skämt.
Däremot förvandlar han sig gärna till en från universitetet
hemkommen student, Movitz, och dennes minnen äro krogskulder,
pantsatta böcker och orgier. Riktad med sådana
lärdomar, återvände Bellman till hufvudstaden för att i juni
1759 högtidligen anställas som extra ordinarius vid banken,
”i anseende till de goda prof af flit och skicklighet han under
dess profvetid och examen ådagalagt”.
Det är sommaren 1759 han förtäljer om sitt första rus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
