Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den osäkerhet, som kursens ständiga växlingar uppåt eller
nedåt föranledde.
Tiden var bankrutt, dess ekonomi förstörd. Den i går
rike vaknade fattig, eller tvärtom. Ingen gick fri, alla
behöfde låna, och nöden uppammade ockrare. Hvarje kalkyl
var omöjlig, särskildt i affärer. Det hela blef jakten efter
lyckan, en svindel, rasande och förtviflad, buren af en till
öfverdåd stegrad lifsglädje, som i minuten sjunker till
lifsleda, af stämningar lika intensiva som flyktiga, görande
sina offer till ögonblicksvarelser, med rusets yrsel och
ruelsens sorg, båda heta och flämtande och i kretsgång aflösande
hvarandra.
Sådan var den miljö, där unge Bellman firade allt större
och allt skönare triumfer. Men i banken står han ännu 1763
kvar som extra ordinarie, förbigången trots sina klagomål.
Om den satir, han 1760 skref öfver tidens partipolitik, hade
del i hans missöde, är ovisst. I hvarje fall brukades verket
till skamliga och hänsynslösa partibelöningar, och hans dikt
Månan var för adertonde seklets ögon ingalunda så oskyldig
som för oss. Den träffar många af periodens lyten, och
Dalin justerade en vers. Den bildar ett nytt led i Carls
moraliserande ungdomsförsök, likasom hans 1761 utgifna
öfversättning af ”Christian Scrivers sanna kristendom eller
utdrag af dess själaskatt” fortsätter hans så att säga andliga
produktion.
I november 1763 erforo bankens kommissarier, att
talrika yngre tjänstemän befunno sig i ”ett så gäldbundet
tillstånd, att någon olägenhet i anseende till verkets kredit
kunde befaras”. Och grunden? ”Ovarsam hushållning och
slösaktighet.” Några voro lagsökta, andra höllo sig dolda af
fruktan för gäldstugan, där flere våndades; resten hade rymt.
Alla ägde en gås oplockad med slottskansliet, hvarifrån
utsökningar och utmätningar haglade.
Bland dem, som skuddat stoftet af sina fötter, befann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
