Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där tidens Bacchuskult med sina krogskyltar och
brännvinspannor förevigas.
Härmed följa icke sällan de franska originalens
konstfulla rimflätning och strofbyggnad, deras af rokokon lånade
charm och den lätta, lekande melodien ur på Bollhuset gifna
operetter, alla naturligen franska, som tränga in i Bellmans
blod och göra hans scener dramatiska. Men under kostymen,
i den utifrån lånade formen, klappar ett hjärta, hvars
känslogång är svensk.
När det gäller att skänka dockorna innehåll, äro hans
fransmän för tama. Den veke, lättrörde borgarsonen har
med sin opraktiska poetnatur icke blott vagabondlynnet hos
storhetstidens och karolinernas skalder, en Stiernhielm, en
Lucidor, en Runius m. fl. Han äger ock deras ysterhet,
deras vilda, sjudande lifsglädje, deras i omåttliga och
öfverdådiga orgier frossande inbillning. De sjunga om vin, mat
och flickor, om gästabud, där ingen är nykter, om David,
Simson, Ahasverus, om Olympens gudar i parodiens dräkt
och först och sist om Bacchus, hans ”stora état och
präktighet”. De dikta, som Bellman själf och hans franska
mönster, en backanal — och nästa sekund psalmer.
Bland tidens rimmare tog han bitar af landskapsbilder
från Creutz och Gyllenborg, medan han främst öser ur
Dalins källsprång, där han finner karolinens hjältedyrkan,
öfvermod och fosterlandskärlek hand i hand med skämtaren, som
travesterar allt, och en bred, folklig humor, som talar på
realistisk lågsvenska i viston, vid sidan af rokokons på
högsvenska öfversatta menuettsteg.
Själen i Bellmans poesi blir med andra ord fosterländsk.
Och så bunden är han vid det gamla, traditionella äktsvenska,
att den franska upplysningen, Voltaire och salongsfilosoferna
i Paris gå honom spårlöst förbi. Intet kan vara mera
betecknande för ett barn af 1700-talet och i en omgifning, som
hämtar sin vishet ur Montesquieus Esprit des loix, ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
