Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfästad hatt med guldträns och band,
randiger nattrock och käpp uti hand:
just så såg han ut.
På västen ett spjut
satt i ett gehäng;
och när han blef sträng,
slog han i verkstan — pling plingeli pläng —
så att där darra båd fållbänk och säng,
fönster och dörrar . . . Pling plingeli pläng!
Jag satt och spelte, nykter och sur,
Drottningens polska i Polen, G dur.
Rundt kring mig satt förståndiga män:
den drack ett stop, ett halfstop drack den.
Men hur det var fatt,
slog en af min hatt;
en ann sa åt mej:
”Hvad fan angå dej
Polens affärer?” Pling plingeli plång!
”Spela ej polska, men lär dig en gång
ha tand för tunga!” Pling plingeli plång!
Hör, min Mecenas, hör hvad som sker!
Jag satt så nöjd och drack mitt kvarter,
talte helt högt om Pol’ns konjunktur:
”Veten, go herrar,” sa jag och drack ur,
”att ingen monark
i världen så stark
förmår i sitt land
förbjuda min hand
att på min harpa” — pling plingeli pläng —
”och det så länge där finnes en sträng,
spela en polska”... Pling plingeli pläng!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
